När allt hopp var borta så satte det äntligen igång 14 dagar efter beräknat förlossningsdatumkom första värken.
Dagarna innan mådde jag skit, 2 stycken som skulle ha barn efter mig fick före mig och det knäckte mig totalt eftersom jag inte hade känt någon sammandragning eller någonting, så förlossningen kändes så enormt långt bort!

Men så hände det omöjliga.

Lördagen den 23 juni 2012 hade jag haft lite molvärk hela dagen, men tog det inte så allvarligt då jag haft det till och från vissa dagar. Gick och la mig och skulle sova vid 12 tiden. Jag vaknade vid 02.19 av att jag hade så otroligt ont i livmodern, så jag gick på toa för att se om det gick över, men det gjorde det inte, och när jag torkade mig så kom det lite blod i slemproppen ( slemproppen hade gått lite till och från i ca 3 veckor) då ringde jag till förlossningen för att se om det var normalt och eftersom jag hade gått över 14 dagar. Men hon sa att det var helt normalt. Så jag tog 2 alvedon och la mig i sängen igen i hopp om att kunna somna, jag kunde inte somna om så jag gick på toa en gång till vid 02.50 men det onda vägrade försvinna. Först då fattade jag att bebis kanske var påväg ut. Började "klocka" mina värkar och värkarna va mellan 20-40 sekunder och tiden mellan värkarna va ca 1 minut mellan varje, Så jag ringde förlossningen igen och hon sa att jag skulle komma in för dom ville kolla mig. Jag försökte då ringa linda ett par gånger eftersom hon skulle vara med på förlossningen och jag och eric hade bestämt att ingen annan skulle veta. Men linda svarade inte i telefonen vet inte hur många gånger jag ringde henne. Så till slut ringde jag min mamma för jag klarade inte av att vänta mer. Så mamma kom ner och fick köra in oss till förlossningen.
Vi var på förlossningen vid 05.23 Dom gjorde ctg på mig för att kolla hjärtljuden och sammandragningarna. När det väl var klart frågade barnmorskan mig vad jag ville göra, då frågade jag henne vad det fanns för alternativ. Hon sa då att hon rekomenderade ett varmt bad. Och det tyckte jag lät som en underbar ide! Så jag kom väl i badet vid 06.31 och låg där i till 08.13 Under den tiden så satt mamma och Eric vid min sida, somnade även några små snuttar där. När jag hade gått ur badet så gick vi in på förlossningsrummet, jag fick lite frukost och så pratade jag lite med mamma och Eric. Vid 09.14 åkte mamma och Eric till affären för att köpa något som Eric kunde äta under hela förlossningen. Under tiden så ringde linda och frågade vad vi ville henne innan och då sa jag ju som det var och hon ville självklart komma in. Vid 10.28 fick jag en spruta ( petedin tror jag den hette ) Den gjorde så jag kunde slappna av och få mig lite sömn. Så jag och Eric sov till 13.04 . När vi hade vaknat då så ringde vi till Linda, hon hade varit på grand en sväng så hon kom strax efter det. Jag fick lite lunch och så satt vi och pratade lite skit för att fördriva tiden lite. 14.22 kom barnmorskan in, hon kollade lite ctg igen även hur mycket jag var öppen, jag var då öppen 4 cm och livmodertappen var helt mogen, fanns bara en kant kvar. Barnmorskan sa till oss att vi skulle ut och röra oss lite för att försöka skynda på förlossningen lite. Så vi gick en sväng, tog en liten runda runt sjön, gick tillbaka till sjukhuset och gick i alla trapporna där.
Vi var tillbaka på förlossningen vid 16.25 fick då lite mat igen. Vid 17.51 satte dom in en elektrod för ctg maskinen ville inte riktigt läsa av hjärtljuden riktigt. När dom då satte in elektroden så tog dom hinnorna också. Dom satte även in ett värkstimulerande dropp för dom tyckte att min kropp inte jobbade på som den skulle. Vid 19.03 kollade dom ännu en ctg på värkarna, 19.45 blev värkarna otroligt jobbiga. ( droppet hade dom ökat från 15 ml/h till 95 ml/h ) och det satte ju sina spår! Testade lustgasen vid 20.10 tog några andetag, men eftersom jag fick anstränga mig så mycket för att kunna få luft så fick jag panik och ville inte ha den mer. Jag var utan smärtlindring ett tag men eftersom värkarna var så jobbiga då beslutade jag att jag ville ha ryggmärgsbedövning, trodde det skulle ta lång tid innan narkosläkaren kom in med han kom bara några minuter efter vi hade kontaktat han. Så vid 21.57 fick jag den och det blev en lättnad. Vid 22.45 hade jag fått full effekt på ryggbedövningen. Men då istället börjar krystvärkarna komma vid 22.59, Magen krystade liksom självmant! Jag var öppen ca 8 cm och bara en kant kvar, så det var ändå okej att jag började krysta då. Men hur mycket jag än höll på som hände det typ ingenting. Jag låg i sängen ett tag men jag fick så ont av det och fick ställa mig upp mot ett sånt där "bord" och vagga mig fram och tillbaka. När mina ben inte orkade det mer fick jag sätta mig på någon "pall" sak och krysta där då. klockan var 01.01 Vid 01.40 la jag mig i sängen igen. Jag hade så ont! och sa till dom att jag fan inte ville mer! Så barnmorskan kallade in doktorn och hon var väl på rummet vid 02.14, hon tog då 2 fingrar på varje hand och förde in dom i min slida och slet då åt två olika håll så att bebis skulle kunna komma ut medan barnmorskan försökte trycka ut bebis. Vid 02.29 kom det ut en liten tjej! Dock andades hon inte när hon kom ut och hjärtat hade slutat slå. ( eller elektroden kunde inte läsa av hjärtljuden iallafall )
Så kom klippte snabbt av navelsträngen och sprang iväg med henne. dom sa till eric att han skulle hänga med. Ingen vågade berätta för mig vad som hänt. men jag fattade ju själv eftersom hon inte grät eller något när hom kom ut. Som tur var hade jag med min underbara storasyster så hon satt vid min sida medan jag beundrade min fina dotter och samtidigt var livrädd över att hon var död. Jag fick sys med 4 stygn och medan dom gjorde det så kom dom in med min lilla tjej, och hon ANDADES och jag blev överlycklig! jag hade äntligen fått världens mest underbara barn! Så all smärta och all väntan var helt klart värt det! jag fick ju trotts allt min lilla tjej!